måndag 25 februari 2013

Melodifestivalen, deltävling 4 - Malmö.

1. Army of Lovers – Rockin’ the Ride.
Kvällspressen har skrivit spaltmeter om hur Alexander Bard, Camilla Henemark och Jean Pierre Barda gått i samtalsterapi för att gräva ner stridsyxan, åtminstone för en kväll. (Vi får se hur länge det är fjutt i den fredspipan). Låten då? Ja den börjar med ett upprepat "na na na na naaa" direkt hämtat ur "Life Is a Rollercoaster" med Ronan Keating. Och det är den här "na na na na naaa" som tydligen är Bards del att "sjunga"av låten. Efter det är det Jean Pierre Bardas tur att föra melodin vidare. Han gör det i sann Army of Lovers-anda, precis som förr, med fransk pratsång. Det närmar sig refräng och La Camillas tur nu, kameran sveper över henne där hon sitter i en stor tron och åmar sig och då, precis där, börjar refrängen. Men det gör inte Camilla. Hon öppnar munnen en halv sekund för sent och ligger ungefär med samma halva sekunds baktakt igenom hela låten. Hon mimar alltså. Eller försöker åtminstone, jag har sett buktalardockor mima bättre än hon. Jag plockar fram skämskudden men inser att det är precis så här kontroversiella Army of Lovers är, har varit och alltid kommer att vara.
Betyg: 1.

2. Lucia Pinera – Must Be Love.
Var har jag sett Lucia förr? Jag tycker att jag känner igen henne någonstans ifrån, men var? Kan det ha varit något program på TV, typ "Sveriges nästa Adele-kopia"? Hon är jättefin och har en härlig röst men oj, vilken enformig låt. Jag har inte nog med fingrar för att räkna hur många gånger hon sjunger "It must be love". Zzz... nark.
Betyg: 2.

3. Robin Stjernberg – You.
Idol-Robin har slimmat till sig (synd) och sjunger, med fantastisk pipa, en power-ballad som känns fräsch och annorlunda. Låten påminner på något sätt om när han sjöng "Halo" i Idol, något som han gjorde suveränt, och jag förstår att Robin och de som jobbar runt honom också har förstått att det är med såna här låtar han är som bäst.
Betyg: 3.

4. Sylvia Vrethammar – Trivialitet.
Kvällens hybris nr. 1. Jag har fått för mig att artisterna själva får välja vilken låt de vill bli presenterade till. Kanske får de välja helt fritt eller efter någon slags lista men åtminstone att de själva kan påverka vilken musik som ska spelas när de ropas upp. Sylvia Vrethammar väljer en låt - med sig själv. Sjungen på tyska. Väl framme på scenen märker man nästa grej att reta upp sig på, där står det sex stooora (säkerligen runt 150-160 cm höga) plexiglasbokstäver som tillsammans bildar ordet SYLVIA. Ganska ödmjukt och med en stor dos självdistans, eller hur?  NOT! Hur som helst, Sylvia sjunger "trivialitet, en liten bagatell" och det är exakt vad jag tycker om den här låten. När hon sjungit klart utbrister hon från scenen - "Tack! Vielen Dank!" Skämskudden åker fram igen.
Betyg: 0.

5. Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire.
Kvällens hybris nr. 2. Ralf Gyllenhammar ensam med en flammande flygel på ett runt podium medan Sveriges pyroteknikerelit gör allt för att likna det vid ett flammande inferno. Sjunger en låt med textrad som stinker klyscha - "Ashes to ashes, Dust to dust", på en engelska som min gamla engelskalärarinna underkänt utan tvekan och med en röst som inte är den bästa i de låga partierna av låten. Sen tar Ralf i från tårna och de höga partierna låter mycket bättre än de låga. ”Efter mitt nummer vill jag att tittarna ska vara helt utpumpade och tänka herregud vad bra, åh vad mäktigt” säger Ralf. Jag förstår att det är det han vill förmedla men någonstans på vägen känns det kanske att det skulle vara lite coolare om han var 15 år yngre. Och jag var 15 år yngre.
Betyg: 2.

6. Behrang Miri – Jalla dansa sawa.
Behrang Miri har tagit med sig två kända ansikten på scen, den ena en gammal deltagare från Idol (LouLou Lamotte) och den andra en kille som syntes hyfsat nyligen i X-factor (Oscar Zia). Det rycker i dansbenet som vanligt när det blir en svängig låt men den är ju alldeles för rörig. Det är rap blandat med sång, det är skånska blandat med franska och arabiska. Det är jalla, jalla till vänster och  alé, alé till höger, det är habibi och lámour och jag hänger knappt med i svängarna. Men den är glad och småputtrig trots sin otydlighet.
Betyg: 2+.

7. Terese Fredenwall – Breaking The Silence.
Teres tillägnar sången "till alla tjejer på bordeller och i fängelse" i sin presentation. Visst, texten har ett budskap och tanken är god men jag vet inte, det känns liksom lite malplacerat. Låten börjar ganska lågmält men refrängen är annorlunda och höjer låten. Tyvärr tycker jag att Terese är en lite för svag sångerska, det låter för snällt och mesigt. Speciellt med tanke på innebörden i texten och till vilka hon har tillägnat låten. Därför lyfter aldrig sången riktigt, den bara puttrar på och förblir anonym.
Betyg: 2.

8. Ulrik Munther – Tell the World I’m Here.
Ulrik är tillbaka i Melodifestivalen men den här gången tar han av sig kepsen och lägger gitarren åt sidan. Låten är också poppigare än senast med influenser av både U2 (Where The Streets Have No Name), The Ark (Calleth You, Cometh I) och David Guetta/Usher (Without You). Men han sjunger bra och känns proffsig trots sin ringa ålder, Ulrik Munther har varit med förr och det märks. Jag kan tycka att textraden, tillika låttexten, "Tell the World I´m Here" upprepas liiite för många gånger. Enformigt!
Betyg: 3-.

torsdag 21 februari 2013

Mer frågor om böcker!

Ännu fler frågor om böcker från Cissi!

1. Ljudbok eller bok i handen?
Bok i handen! En gång provade jag att lyssna på en mp3-bok men jag lyckades inte komma längre än en fjärdedel eftersom jag störde mig för mycket på uppläsaren och dennes uttal, frasering och "melodi".

2. Pocket eller inbunden?
Helst pocket, de är mer lätthanterliga och dessutom mycket billigare. Självklart läser jag även inbundna böcker, tex de som inte finns som pocket eller såna som det dröjer innan de släpps på pocket (tålamod har väl aldrig varit min bästa sida).

3. Påhittat eller verklighetsbasert? (fiction/nonfiction)
Påhittat! (Även om jag läser biografier, faktaböcker osv).

4. Harry Potter eller Twilight?
Ingen av dem är jag rädd, jag har liksom aldrig fastnat för hypen runt dessa böcker/filmer. Inte ens under pistolhot skulle jag veta vilken av dem jag skulle välja men för att inte utmana ödet säger jag... ole, dole, doff... Twilight.

5. Fantasyvärld eller vår värld?
Vår värld. Fast vad är det egentligen? Har inte nästan alla böcker en släng av "fantasy"?  Nåja, hur som helst, fantasy och sci-fi som genre intresserar mig inte märkbart.

6. Kindle, iPad eller annat?
Eeeh... inget av dem. Tror jag. (Känner mig ungefär lika gammal som en dinosaurie nu).

7. Låna eller köpa böcker?
Köpa! Ibland kan jag låna av någon kompis men jag går sällan (eller aldrig) på biblioteket, senast var nog en 5-6 år sen.

8. Bokhandlar eller online?
Jag köper böcker online till åtminstone 90%. Resterande 10% är fördelat på bokhandel, livsmedelsbutik eller second hand.

9. Ensamstående bok eller trilogi?
Både och! Fast jag gillar när det finns en hel serie böcker där det förekommer samma persongalleri och som man kan följa från bok till bok. Som till exempel Jo Nesbø och hans böcker om Harry Hole.

10. Tjock bok eller tunn bok?
Tjock!

11. Romans eller action?
Romansböcker, är det typ Harlequin, chick lit eller en Austin-klassiker? Och actionböcker, är det böcker om vilda jakter och exploderande bilar? Ungefär som "Die Hard" fast i bokform?  Jag kan nog inte svara på det här, nästa fråga tack!

12. Mysa under filt eller steka i solen?
En god bok läses med fördel under en mjuk filt i soffan men kan likaväl avnjutas i hängmattan på semestern. I skuggan såklart!

13. Varm choklad eller latte?
Det är kaffe som gäller för mig, helst vanligt med en canderel-plutt och en skvätt lättmjölk. Men på urhärliga Konditori Kungstornet (på Kungsgatan i Stockholm) kan man få en helt underbar hasselnötskaffe. Det riktigt vattnas i munnen på mig bara jag tänker på det. :)

14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Jag gör både och. Egentligen spelar det ingen roll om en bok har fått dåliga recensioner, om jag verkligen vill läsa den boken så gör jag det ändå för att få en egen uppfattning om den. Däremot kan det vara roligt att efter det att jag har läst ut en bok kika på hur andra har recenserat den, om vi tycker lika eller inte.

tisdag 19 februari 2013

Melodifestivalen, deltävling 3 - Skellefteå.

1. Eddie Razaz – Alibi.
Idol-Eddie gör debut i Melodifestivalen med en snabb, dansant popdänga. Han kanske inte är den vassaste sångaren eller den bästa dansaren men i helhet så gillar jag faktiskt det här. Jag är ju som bekant lite svag för såna här låtar som gör det svårt att sitta still.
Betyg: 3.

2. Elin Petersson – Island.
Singer-songwritern Elin kom med i melodifestivalen tack vare "allmänhetens tävling". Det är hon och en gitarr ensam på scen och det händer inte så mycket om jag ska vara ärlig. Låten är något seg i versen men får mer tempo i refrängen även om den aldrig riktigt lyfter.
Betyg: 2-.

3. Ravaillacz – En riktig jävla schlager.
En riktig jävla smörja. Jag brukar se Melodifestivalen med glimten i ögat men det här blir bara för mycket för mig. Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander, alla med mer eller mindre framgångsrika karriärer bakom sig, ställer upp i Melodifestivalen för skojs skull! De gör ju narr av hela Melodifestival-grejjen och de är totalt medvetna om det. De skrattar bakom våra ryggar och dumförklarar halva sveriges befolkning som röstat dem vidare till final. Och till er som röstade - skämmes ta mig f-n! ;)
Betyg: 0.

4. Amanda Fondell – Dumb.
Amanda är ju en cool tjej med cool röst så den här låten hoppas jag mycket på. Tyvärr blir det platt fall. Låten är slätstruken och Amanda sjunger grötigare än någonsin så jag kan knappt urskilja ett enda ord. Det är inte coolt någonstans. Misstänker att detta kommer att låta mycket bättre på platta än live för live hörs knappt nyanserna i låten som jag kan ana finns där men som inte hörs. Tyvärr.
Betyg: 1.

5. Martin Rolinski – In And out of Love.
Modern Talking har återuppstått och snott hejdlöst av sig själv - "Brother Louie" och "Cheri Cheri Lady" i en och samma låt. Martin Rolinski har en bra röst men vad i hela fridens är det för scenshow? Det måste vara det sämsta jag sett på länge. Tre glasburar står på scen med Martin i den mittersta. I de två burarna intill är ett par dansare i kroppsstrumpa som kastar färgad fil över glasväggarna. Vad säger man?
Betyg: 2.

6. Caroline af Ugglas – Hon har inte.
Caroline har verkligen klätt upp sig ikväll med byxor och... eeh... bandage-topp?! Låten är som en förlängning av "Snälla Snälla" och handlar om "den andra kvinnan". Caroline och hennes make har tydligen mycket att säga om det ämnet eftersom låt efter låt handlar om detta. Jag gillade "Snälla Snälla" men den här är inte lika vass. Och hur låter Caroline egentligen? Alla T och R sjungs med något slags svensk-engelskt uttal så ordet "bra" låter tyvärr som en engelsk bh. Och det är väl kanske inte meningen. Scenshowen går jag inte ens in på eftersom jag inte har något gott att säga om den. Jag gillar låten hyfsat bra men uttal och scenshow förstör.
Betyg: 2+.

7. State of Drama – Falling.
Det är återuppståndelsens kväll ikväll, först var det Modern Talking och nu är det Savage Garden. Eller en snällare variant av "Dead by April" fast utan growl, som någon uttryckte det. För det här låter onekligen snällt. Jag har svårt att sätta den i något fack men en popig powerballad känns som rätt nära iallafall. Alla i bandet känns hyfsat moderna och poppiga men var har de rotat fram killen på keyboard? I en garderob som inte öppnats sedan 1992 verkar det som. Eller nu vet jag, det ser ut som en ung John Cusack med peruk!
Betyg: 2-.

Originalet (t.v.) och kopian (t.h.)
 
8. Janet Leon – Heartstrings.
En blå kroppsstrumpa med sömmar som ser ut som om hon har på sig en quiltad jättebinda är väl inte så där jättesnyggt, men det är precis vad Janet Leon valt som scenklädsel. Nåja, hon sjunger ju inte med kläderna även om det drar ner betyget på helheten. Det låter svajigt i vissa partier av versen men det blir bättre när refrängen börjar. Dock så börjar refrängen med att musiken "vrids ner" för att återkomma än högre när refrängen går in på andra varvet (då hon sjunger na-na-na-naaa-na). Jag förstår var de vill komma men det låter lite konstigt i just det partiet där musiken är låg. Det blir bättre mot slutet då verserna är slut och refräng efter refräng avlöser varandra.
Betyg: 2+.


Tillägg:
Till andra chansen gick Martin Rolinski och Caroline af Ugglas.
Direkt till final gick Ravaillacz (!) och State of Drama.

tisdag 12 februari 2013

Melodifestivalen 2013, delfinal 2 - Göteborg.

1. Anton Ewald - Begging.
Någon som minns Nick Kamen, han som hade en listetta i början av 90-talet med låten "I Promised Myself"? Visst är de sjukt lika?!
Hur som helst, låten har ett proffsigt och avancerat dansnummer och ni känner ju mig, jag är väldigt svag för bra dans. Själva låten då? Ah-hooo:andet är bäst, refrängen okej men versen alldeles för platt! Men det spritter i benen på kärringen så...
Betyg: 3. Och då är en av poängen enbart för dansen.

2. Felicia Olsson – Make Me No 1.
Vacker flicka, svulstig ballad. Versen känns extremt daterad men refrängen är skaplig. Det här är en sån där låt som jag har hört förr, men då som Polens, Österrikes eller Belgiens bidrag i ESC runt 2002. Typ.
Betyg: 2-.

3. Joacim Cans – Annelie.
Nej du Joacim Cans, du är verkligen ingen ny Lars Winnerbäck. Den glada visan med irländsk touch blir, trots nyckelharpa, ingen glad visa med irländsk touch. Det blir en dålig låt med en touch av nyckelharpa. Du kan vakna nu Annelie, han har sjungit klart!
Betyg: Två... tummar ner. 0.

4. Swedish House Wives – On Top of the World.
Jag erkänner, den här låten har jag dissat innan jag ens hört den eller sett den. Det beror på två saker. Den ena är Pernilla Wahlgren. Den andra är Jenny Silver.
Efter lyssning dissar jag den än en gång. Den här gången beror det på fyra saker. Den ena är Pernilla Wahlgren. Den andra är Jenny Silver. Den tredje är låten. Den fjärde är koreografin och den konstiga, dansande kören.
"I know we’ll make it" sjunger Pernilla (fast helt ärligt, hon sjunger faktiskt "ajj now will mäjk ätt") men de gör de inte. Tack och lov!
Betyg: 1. Jag vet, det är lite i överkant men refrängen var ganska catchy.

5. Erik Segerstedt & Tone Damli – Hello Goodbye.
Åh vad detta är snällt och tillrättalagt. Det är så gulligt att jag nästan spyr. Låten är helt okej och de sjunger jättebra men... näää, det är inte riktigt min kopp med te. Jag säger som Ewert Ljusberg sa en gång i tiden - Har ni hört den förut? För det har jag.
Betyg: 2+.

6. Louise Hoffsten – Only The Dead Fish Follow The Stream.
En av de bättre låtarna ikväll. Fast det kanske jag tycker bara för att refrängen är väldigt lik Blue Jeans med Lana Del Rey och den låten gillar jag verkligen!
Betyg: 3-.

7. Rikard Wolff – En förlorad sommar.
En förlorad sommar? Vad sägs om tre förlorade minuter! Vargen ylar inte, han bräker!
Betyg: 1.

8. Sean Banan – Copacabanana.
Sean Banans låt är egentligen bara en förlängning av förra årets låt "Sean den förste Banan".Och trots att jag själv småler lite under framförandet (speciellt åt Christer Turkman) så är det här ett bidrag som bara inte får vinna. Jag avskyr nämligen den här sortens "buskis-bidrag" i ESC. Minns till exempel (med obehag) Stefan Raabs "Wadde hadde dudde da" för Tyskland år 2000. (Som jag för övrigt också fick uppleva live i Globen då ESC avgjordes i Sverige det året). Det får gärna vara humor i melodifestivalen och i ESC men när det gränsar till buskis, nej tack!
Betyg: 1.


Tillägg:
Vidare till andra chansen - Anton Ewald och Erik Segerstedt & Tone Damli.
Vidare direkt till finalen - Sean Banan och Louise Hoffsten.

lördag 9 februari 2013

Hjälp mig hitta...

... minigalgar!!!

Jag letar som en galning efter miniatyrgalgar men kan bara hitta charms som är alldeles för små. Galgarna bör vara ca 4,5-5 cm breda (4 cm är i det minsta laget men kan funka i nödfall) och det spelar ingen roll om de är gjorda av trä, metall, chipboard eller liknande.

Alternativt om det eventuellt finns en die i rätt storlek. Jag har inte sett någon, har du? Hjälp mig att hitta snälla, snälla du.

P.S.
Jag vet att jag kan göra en galge själv av ståltråd eller gem men jag letar i första hand efter en färdig produkt.

tisdag 5 februari 2013

Melodifestivalen 2013, deltävling 1 - Karlskrona.

1. David Lindgren – Skyline.
Den sjungande tågkonduktören är tillbaka, åtminstone såg han ut som en förra året då han var med. Jag hade hoppats på en förändring i år och att någon kanske förbarmat sig över den slätkammade (och urtråkiga) helyllefrisyren och stajlat den lite - men nä, ingen märkbar förändring har gjorts. Tyvärr. Han är fortfarande en tågkonduktör. Förvisso en konduktör med ganska bra sångröst och som kan svänga sina lurviga, men fortfarande en konduktör. I den lilla västen sitter en kedja med tillhörande fickur i sann konduktörsanda, man väntar bara på att han ska fiska upp uret och hojta - nästa Skövde!
Nu har jag kanske snöat in lite för mycket på tågkonduktörs-look-alike-sångarens yttre och vad är då kvar, jo låten! Låten är en fartig och glad popdänga med Erik Saade-vibbar. Den är lite för enformig då refrängen upprepas 78 gånger. Typ. Och eftersom refrängen är ganska kort så blir det mycket "same same", men utan "but difference". Den är inte lika vass som föregående års låt men är absolut en av de bästa i kvällens deltävling.
Betyg: 3-.

2. Cookies N Beans – Burning Flags.
De här tre brudarna har pipa. Den första med en härligt karaktäristisk röst, den andra med en lite ljuvare ton i strupen och den sista med en klockren Bonnie Tyler-stämma. Musiken är pop, folk, visa, powerballad-aktig med en hint av tidigt 90-tal.
Betyg: 3-.

3. Jay-Jay Johanson – Paris.
Eeeh? Den här låten har en önskan om att vara större än den egentligen är. Engelskan och franskan avlöser varandra i en sång som så tydligt försöker vara en typisk fransk visa a'la Charles Aznavour. Det kunde ha blivit bra men Jay-Jay lyckas inte alls förmedla det romantiska franska svårmodet, det blir bara platt. Stundtals lyckas jag knappt höra vilket språk han sjunger på, både sång och melodi är för otydlig. Synd. Det här kunde ha blivit bra. Det blev det dessvärre inte.
Betyg: 1+.

4. Mary  – Gosa.
Mary var med i The Voice och där ägde hon både röst och scen och hon sjöng låtar som passade henne både som sångerska och artist. Sen ställer hon upp i melodifestivalen med en låt på svenska som har en urdålig vers och löjlig refräng. Hennes röst gör sig verkligen inte rättvisa och på fler än ett ställe låter det surt. Man kan ju också undra vem som koreograferat stycket och varför denne förknippar refrängen, vilken lyder "gosa, gosa, gosa, gosa" osv, med ihoppressade handflator som gnuggas fram och tillbaka mot varandra. Om hen kallar det för att gosa så vill åtminstone inte jag vara med längre.
Betyg: 1.

5. Eric Gadd – Vi kommer aldrig att förlora.
Okej, här kommer Eric Gadd. Han påpekar i sin vinjett att han sjunger soul så jag förväntar mig det vanliga Eric Gadd-soundet med falsettsång och allt. Men hör och häpna, jag har helt fel. Ingen falsett så långt örat kan nå och var är den omtalade soulen? Det här låter exakt som om Strömstedt och Ledin slagit ihop sina påsar och skrivit Sveriges låt till fotbolls-EM. Den inofficiella versionen. Har Gadd månne någon sorts hemlig agenda för denna låt? En baktanke? Ska vi slå vad om att denna låt kommer att spelas i samband med något idrottsevenemang senare i år?!
Betyg: 1-.

6. YOHIO – Heartbreak Hotel.
Förhandstippad favorit och jag är säker på att många tonårshjärtan kommer att sättas i brand ikväll. Jag tror minsann att det kommer att sätta mången 40-pluskvinnas gamla glamrockarhjärta i brand likaså av ren nostalgi (det kan undertecknad gå i god för). Det är lite snällare, lite gulligare och lite mer kommersiellt än dåtidens glamrock, en lightversion för att passa en yngre generation på 2000-talet. Yohio är söt som socker och sjunger bra men snälla, kan någon ge honom en ärta att äta så att han lägger på sig lite.
Betyg: 3.

7. Anna Järvinen – Porslin.
Smäktande toner inleder denna låt och Anna Järvinen har en helt galet vacker sångröst. Men sen blir allt så fel, textrader om otrohet och fyllebråk, musik som gör mig rastlös och jag önskar att låten ska ta slut någon gång. Det här funkar inte i Melodifestivalsammanhang hur mycket man än skulle vilja det. Maken sammanfattar det bäst - "det är som att hänga en kristallkrona i taket på den lokala pizzerian".
Betyg: 1+.

8. Michael Feiner & Caisa – We’re Still Kids.
Det första jag tänker är - åh nej, en saxofon! Men i ärlighetens namn, saxofonen visar sig vara det bästa med hela låten. Jag tror inte att låtnamnet, tillika refrängen, "We`re Still Kids" var menat att tolkas så ordagrant, det här känns lite som... barnprogram (och då vill jag verkligen inte säga något illa om barnprogram). Det här är "stora" melodifestivalen och inte juniorversionen. Det som retar mig mest är sångerskan, hon sjunger för svagt och för svajigt och låter inte bra någonstans. Om den här låten hade sjungits av Mary N’diaye och koreografin varit "vuxnare" så hade detta bidrag kunnat bli mycket bättre.
Betyg: 1.


Tillägg:
Vidare till andra chansen - Cookies N Beans och Eric Gadd.
Direkt till final i Globen - David Lindgren och Yohio.