måndag 25 februari 2013

Melodifestivalen, deltävling 4 - Malmö.

1. Army of Lovers – Rockin’ the Ride.
Kvällspressen har skrivit spaltmeter om hur Alexander Bard, Camilla Henemark och Jean Pierre Barda gått i samtalsterapi för att gräva ner stridsyxan, åtminstone för en kväll. (Vi får se hur länge det är fjutt i den fredspipan). Låten då? Ja den börjar med ett upprepat "na na na na naaa" direkt hämtat ur "Life Is a Rollercoaster" med Ronan Keating. Och det är den här "na na na na naaa" som tydligen är Bards del att "sjunga"av låten. Efter det är det Jean Pierre Bardas tur att föra melodin vidare. Han gör det i sann Army of Lovers-anda, precis som förr, med fransk pratsång. Det närmar sig refräng och La Camillas tur nu, kameran sveper över henne där hon sitter i en stor tron och åmar sig och då, precis där, börjar refrängen. Men det gör inte Camilla. Hon öppnar munnen en halv sekund för sent och ligger ungefär med samma halva sekunds baktakt igenom hela låten. Hon mimar alltså. Eller försöker åtminstone, jag har sett buktalardockor mima bättre än hon. Jag plockar fram skämskudden men inser att det är precis så här kontroversiella Army of Lovers är, har varit och alltid kommer att vara.
Betyg: 1.

2. Lucia Pinera – Must Be Love.
Var har jag sett Lucia förr? Jag tycker att jag känner igen henne någonstans ifrån, men var? Kan det ha varit något program på TV, typ "Sveriges nästa Adele-kopia"? Hon är jättefin och har en härlig röst men oj, vilken enformig låt. Jag har inte nog med fingrar för att räkna hur många gånger hon sjunger "It must be love". Zzz... nark.
Betyg: 2.

3. Robin Stjernberg – You.
Idol-Robin har slimmat till sig (synd) och sjunger, med fantastisk pipa, en power-ballad som känns fräsch och annorlunda. Låten påminner på något sätt om när han sjöng "Halo" i Idol, något som han gjorde suveränt, och jag förstår att Robin och de som jobbar runt honom också har förstått att det är med såna här låtar han är som bäst.
Betyg: 3.

4. Sylvia Vrethammar – Trivialitet.
Kvällens hybris nr. 1. Jag har fått för mig att artisterna själva får välja vilken låt de vill bli presenterade till. Kanske får de välja helt fritt eller efter någon slags lista men åtminstone att de själva kan påverka vilken musik som ska spelas när de ropas upp. Sylvia Vrethammar väljer en låt - med sig själv. Sjungen på tyska. Väl framme på scenen märker man nästa grej att reta upp sig på, där står det sex stooora (säkerligen runt 150-160 cm höga) plexiglasbokstäver som tillsammans bildar ordet SYLVIA. Ganska ödmjukt och med en stor dos självdistans, eller hur?  NOT! Hur som helst, Sylvia sjunger "trivialitet, en liten bagatell" och det är exakt vad jag tycker om den här låten. När hon sjungit klart utbrister hon från scenen - "Tack! Vielen Dank!" Skämskudden åker fram igen.
Betyg: 0.

5. Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire.
Kvällens hybris nr. 2. Ralf Gyllenhammar ensam med en flammande flygel på ett runt podium medan Sveriges pyroteknikerelit gör allt för att likna det vid ett flammande inferno. Sjunger en låt med textrad som stinker klyscha - "Ashes to ashes, Dust to dust", på en engelska som min gamla engelskalärarinna underkänt utan tvekan och med en röst som inte är den bästa i de låga partierna av låten. Sen tar Ralf i från tårna och de höga partierna låter mycket bättre än de låga. ”Efter mitt nummer vill jag att tittarna ska vara helt utpumpade och tänka herregud vad bra, åh vad mäktigt” säger Ralf. Jag förstår att det är det han vill förmedla men någonstans på vägen känns det kanske att det skulle vara lite coolare om han var 15 år yngre. Och jag var 15 år yngre.
Betyg: 2.

6. Behrang Miri – Jalla dansa sawa.
Behrang Miri har tagit med sig två kända ansikten på scen, den ena en gammal deltagare från Idol (LouLou Lamotte) och den andra en kille som syntes hyfsat nyligen i X-factor (Oscar Zia). Det rycker i dansbenet som vanligt när det blir en svängig låt men den är ju alldeles för rörig. Det är rap blandat med sång, det är skånska blandat med franska och arabiska. Det är jalla, jalla till vänster och  alé, alé till höger, det är habibi och lámour och jag hänger knappt med i svängarna. Men den är glad och småputtrig trots sin otydlighet.
Betyg: 2+.

7. Terese Fredenwall – Breaking The Silence.
Teres tillägnar sången "till alla tjejer på bordeller och i fängelse" i sin presentation. Visst, texten har ett budskap och tanken är god men jag vet inte, det känns liksom lite malplacerat. Låten börjar ganska lågmält men refrängen är annorlunda och höjer låten. Tyvärr tycker jag att Terese är en lite för svag sångerska, det låter för snällt och mesigt. Speciellt med tanke på innebörden i texten och till vilka hon har tillägnat låten. Därför lyfter aldrig sången riktigt, den bara puttrar på och förblir anonym.
Betyg: 2.

8. Ulrik Munther – Tell the World I’m Here.
Ulrik är tillbaka i Melodifestivalen men den här gången tar han av sig kepsen och lägger gitarren åt sidan. Låten är också poppigare än senast med influenser av både U2 (Where The Streets Have No Name), The Ark (Calleth You, Cometh I) och David Guetta/Usher (Without You). Men han sjunger bra och känns proffsig trots sin ringa ålder, Ulrik Munther har varit med förr och det märks. Jag kan tycka att textraden, tillika låttexten, "Tell the World I´m Here" upprepas liiite för många gånger. Enformigt!
Betyg: 3-.

2 kommentarer:

  1. Du kan få höra en Lassie av mig...

    Bokstäverna som Sylvia hade bakom sig har min brorsa varit med och gjort.
    Å bokstäverna var det ju inge fel på... ;-)

    SvaraRadera