tisdag 19 februari 2013

Melodifestivalen, deltävling 3 - Skellefteå.

1. Eddie Razaz – Alibi.
Idol-Eddie gör debut i Melodifestivalen med en snabb, dansant popdänga. Han kanske inte är den vassaste sångaren eller den bästa dansaren men i helhet så gillar jag faktiskt det här. Jag är ju som bekant lite svag för såna här låtar som gör det svårt att sitta still.
Betyg: 3.

2. Elin Petersson – Island.
Singer-songwritern Elin kom med i melodifestivalen tack vare "allmänhetens tävling". Det är hon och en gitarr ensam på scen och det händer inte så mycket om jag ska vara ärlig. Låten är något seg i versen men får mer tempo i refrängen även om den aldrig riktigt lyfter.
Betyg: 2-.

3. Ravaillacz – En riktig jävla schlager.
En riktig jävla smörja. Jag brukar se Melodifestivalen med glimten i ögat men det här blir bara för mycket för mig. Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander, alla med mer eller mindre framgångsrika karriärer bakom sig, ställer upp i Melodifestivalen för skojs skull! De gör ju narr av hela Melodifestival-grejjen och de är totalt medvetna om det. De skrattar bakom våra ryggar och dumförklarar halva sveriges befolkning som röstat dem vidare till final. Och till er som röstade - skämmes ta mig f-n! ;)
Betyg: 0.

4. Amanda Fondell – Dumb.
Amanda är ju en cool tjej med cool röst så den här låten hoppas jag mycket på. Tyvärr blir det platt fall. Låten är slätstruken och Amanda sjunger grötigare än någonsin så jag kan knappt urskilja ett enda ord. Det är inte coolt någonstans. Misstänker att detta kommer att låta mycket bättre på platta än live för live hörs knappt nyanserna i låten som jag kan ana finns där men som inte hörs. Tyvärr.
Betyg: 1.

5. Martin Rolinski – In And out of Love.
Modern Talking har återuppstått och snott hejdlöst av sig själv - "Brother Louie" och "Cheri Cheri Lady" i en och samma låt. Martin Rolinski har en bra röst men vad i hela fridens är det för scenshow? Det måste vara det sämsta jag sett på länge. Tre glasburar står på scen med Martin i den mittersta. I de två burarna intill är ett par dansare i kroppsstrumpa som kastar färgad fil över glasväggarna. Vad säger man?
Betyg: 2.

6. Caroline af Ugglas – Hon har inte.
Caroline har verkligen klätt upp sig ikväll med byxor och... eeh... bandage-topp?! Låten är som en förlängning av "Snälla Snälla" och handlar om "den andra kvinnan". Caroline och hennes make har tydligen mycket att säga om det ämnet eftersom låt efter låt handlar om detta. Jag gillade "Snälla Snälla" men den här är inte lika vass. Och hur låter Caroline egentligen? Alla T och R sjungs med något slags svensk-engelskt uttal så ordet "bra" låter tyvärr som en engelsk bh. Och det är väl kanske inte meningen. Scenshowen går jag inte ens in på eftersom jag inte har något gott att säga om den. Jag gillar låten hyfsat bra men uttal och scenshow förstör.
Betyg: 2+.

7. State of Drama – Falling.
Det är återuppståndelsens kväll ikväll, först var det Modern Talking och nu är det Savage Garden. Eller en snällare variant av "Dead by April" fast utan growl, som någon uttryckte det. För det här låter onekligen snällt. Jag har svårt att sätta den i något fack men en popig powerballad känns som rätt nära iallafall. Alla i bandet känns hyfsat moderna och poppiga men var har de rotat fram killen på keyboard? I en garderob som inte öppnats sedan 1992 verkar det som. Eller nu vet jag, det ser ut som en ung John Cusack med peruk!
Betyg: 2-.

Originalet (t.v.) och kopian (t.h.)
 
8. Janet Leon – Heartstrings.
En blå kroppsstrumpa med sömmar som ser ut som om hon har på sig en quiltad jättebinda är väl inte så där jättesnyggt, men det är precis vad Janet Leon valt som scenklädsel. Nåja, hon sjunger ju inte med kläderna även om det drar ner betyget på helheten. Det låter svajigt i vissa partier av versen men det blir bättre när refrängen börjar. Dock så börjar refrängen med att musiken "vrids ner" för att återkomma än högre när refrängen går in på andra varvet (då hon sjunger na-na-na-naaa-na). Jag förstår var de vill komma men det låter lite konstigt i just det partiet där musiken är låg. Det blir bättre mot slutet då verserna är slut och refräng efter refräng avlöser varandra.
Betyg: 2+.


Tillägg:
Till andra chansen gick Martin Rolinski och Caroline af Ugglas.
Direkt till final gick Ravaillacz (!) och State of Drama.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar