tisdag 5 februari 2013

Melodifestivalen 2013, deltävling 1 - Karlskrona.

1. David Lindgren – Skyline.
Den sjungande tågkonduktören är tillbaka, åtminstone såg han ut som en förra året då han var med. Jag hade hoppats på en förändring i år och att någon kanske förbarmat sig över den slätkammade (och urtråkiga) helyllefrisyren och stajlat den lite - men nä, ingen märkbar förändring har gjorts. Tyvärr. Han är fortfarande en tågkonduktör. Förvisso en konduktör med ganska bra sångröst och som kan svänga sina lurviga, men fortfarande en konduktör. I den lilla västen sitter en kedja med tillhörande fickur i sann konduktörsanda, man väntar bara på att han ska fiska upp uret och hojta - nästa Skövde!
Nu har jag kanske snöat in lite för mycket på tågkonduktörs-look-alike-sångarens yttre och vad är då kvar, jo låten! Låten är en fartig och glad popdänga med Erik Saade-vibbar. Den är lite för enformig då refrängen upprepas 78 gånger. Typ. Och eftersom refrängen är ganska kort så blir det mycket "same same", men utan "but difference". Den är inte lika vass som föregående års låt men är absolut en av de bästa i kvällens deltävling.
Betyg: 3-.

2. Cookies N Beans – Burning Flags.
De här tre brudarna har pipa. Den första med en härligt karaktäristisk röst, den andra med en lite ljuvare ton i strupen och den sista med en klockren Bonnie Tyler-stämma. Musiken är pop, folk, visa, powerballad-aktig med en hint av tidigt 90-tal.
Betyg: 3-.

3. Jay-Jay Johanson – Paris.
Eeeh? Den här låten har en önskan om att vara större än den egentligen är. Engelskan och franskan avlöser varandra i en sång som så tydligt försöker vara en typisk fransk visa a'la Charles Aznavour. Det kunde ha blivit bra men Jay-Jay lyckas inte alls förmedla det romantiska franska svårmodet, det blir bara platt. Stundtals lyckas jag knappt höra vilket språk han sjunger på, både sång och melodi är för otydlig. Synd. Det här kunde ha blivit bra. Det blev det dessvärre inte.
Betyg: 1+.

4. Mary  – Gosa.
Mary var med i The Voice och där ägde hon både röst och scen och hon sjöng låtar som passade henne både som sångerska och artist. Sen ställer hon upp i melodifestivalen med en låt på svenska som har en urdålig vers och löjlig refräng. Hennes röst gör sig verkligen inte rättvisa och på fler än ett ställe låter det surt. Man kan ju också undra vem som koreograferat stycket och varför denne förknippar refrängen, vilken lyder "gosa, gosa, gosa, gosa" osv, med ihoppressade handflator som gnuggas fram och tillbaka mot varandra. Om hen kallar det för att gosa så vill åtminstone inte jag vara med längre.
Betyg: 1.

5. Eric Gadd – Vi kommer aldrig att förlora.
Okej, här kommer Eric Gadd. Han påpekar i sin vinjett att han sjunger soul så jag förväntar mig det vanliga Eric Gadd-soundet med falsettsång och allt. Men hör och häpna, jag har helt fel. Ingen falsett så långt örat kan nå och var är den omtalade soulen? Det här låter exakt som om Strömstedt och Ledin slagit ihop sina påsar och skrivit Sveriges låt till fotbolls-EM. Den inofficiella versionen. Har Gadd månne någon sorts hemlig agenda för denna låt? En baktanke? Ska vi slå vad om att denna låt kommer att spelas i samband med något idrottsevenemang senare i år?!
Betyg: 1-.

6. YOHIO – Heartbreak Hotel.
Förhandstippad favorit och jag är säker på att många tonårshjärtan kommer att sättas i brand ikväll. Jag tror minsann att det kommer att sätta mången 40-pluskvinnas gamla glamrockarhjärta i brand likaså av ren nostalgi (det kan undertecknad gå i god för). Det är lite snällare, lite gulligare och lite mer kommersiellt än dåtidens glamrock, en lightversion för att passa en yngre generation på 2000-talet. Yohio är söt som socker och sjunger bra men snälla, kan någon ge honom en ärta att äta så att han lägger på sig lite.
Betyg: 3.

7. Anna Järvinen – Porslin.
Smäktande toner inleder denna låt och Anna Järvinen har en helt galet vacker sångröst. Men sen blir allt så fel, textrader om otrohet och fyllebråk, musik som gör mig rastlös och jag önskar att låten ska ta slut någon gång. Det här funkar inte i Melodifestivalsammanhang hur mycket man än skulle vilja det. Maken sammanfattar det bäst - "det är som att hänga en kristallkrona i taket på den lokala pizzerian".
Betyg: 1+.

8. Michael Feiner & Caisa – We’re Still Kids.
Det första jag tänker är - åh nej, en saxofon! Men i ärlighetens namn, saxofonen visar sig vara det bästa med hela låten. Jag tror inte att låtnamnet, tillika refrängen, "We`re Still Kids" var menat att tolkas så ordagrant, det här känns lite som... barnprogram (och då vill jag verkligen inte säga något illa om barnprogram). Det här är "stora" melodifestivalen och inte juniorversionen. Det som retar mig mest är sångerskan, hon sjunger för svagt och för svajigt och låter inte bra någonstans. Om den här låten hade sjungits av Mary N’diaye och koreografin varit "vuxnare" så hade detta bidrag kunnat bli mycket bättre.
Betyg: 1.


Tillägg:
Vidare till andra chansen - Cookies N Beans och Eric Gadd.
Direkt till final i Globen - David Lindgren och Yohio.

3 kommentarer:

  1. Jag har väntat på sammanställningen! Jag missade typ alltihopa för vi satt och pratade istället för att glo på tv :)

    Ha det så gott vännen!!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. OjOj, du och jag tycker nästan lika. Måste vara första gången.

    SvaraRadera
  3. Henrietta - Bättre sent än aldrig! :)
    Kram

    Fredrix - Än är inte undrens tid förbi! Vänta bara till nästa delfinal. :)
    Puss

    SvaraRadera