måndag 20 februari 2012

Dagens Dolores.

Dagens:

Humör: Sådär.
Gjort: Sovit, vilat, ätit, vilat!
Planer: Inga alls.
Titta på: Big Brother (som jag hyser någon slags hatkärlek till, jag kan bara inte låta bli att kolla och tänka på hur otroligt korkade en del är).
Musik: Donkeyboy.
Läsning: Jag dödar - Giorgio Faletti.
Mat: Rödspätta med potatispuré.
Dryck: Pepsi Max.
Bästa: Min man och min katt. ♥
Sämsta: Jag är sjuk och känner mig sänkt.
Katt: Tassar omkring och väntar på godis.
Väder: Det töar, yey!
Pyssel: Inget alls. Har inte pysslat på två månader och även om jag längtar väldigt mycket efter det så är uppförsbacken bara sååå himla trög.
Outfit: Mysbyxor, t-shirt och fårskinnstofflor.

söndag 19 februari 2012

Melodifestivalen 2012, deltävling 3 - Leksand.

Jag säger då det... kvällens delfinal 3 från Leksand var, enligt mig, sämst hittills. Med ett sådant förbaskat dåligt startfält kan man ju undra hur de låtar som inte kom med i festivalen egentligen lät. Och ni som ingår i den grupp som bestämmer vilka låtar som ska vara med - hur tänkte ni egentligen? (Och i vissa fall - med VAD tänkte ni)!

Nåja, med det sagt, här kommer min rescension om kvällens deltävling.

1. Youngblood - Youngblood.
Det är inte av välbehag jag ryser när jag hör den här låten, tvärtom. Det här är verkligen jättedåligt! Fredrik Kempe har gjort det lätt för sig och kör Eric Saades "Manboy" ännu en gång, dock mindre svängigt och trallvänligt, med sämre text och betydligt sämre sångare.
"Youngblood Youngblood I wanna be I wanna be Your youngblood" vs. "Manboy, manboy, you can call me manboy". Say no more.
Betyg: 1-.

2. Maria BenHajji - I mina drömmar.
Va, säger maken, är det Christine Meltzer med peruk? Och ja, det ligger faktiskt något i det han säger, tänker jag och fnissar. Efter en stund undrar jag när låten ska börja och inser till min stora fasa att den redan gjort det. Versen har så låg tonart att det låter besvärligt att sjunga den, refrängen blir lite bättre och man får ett litet smakprov på att den här tjejen faktiskt kan sjunga. Men precis när hon fått sjunga en liten snutt i en högre tonart så börjar den låga versen igen. Jösses vad tråkigt det här är då! Både låtmässigt och rent visuellt känns det här som en ytterst tråkig ballad från Schweiz eller något sånt. Typ. Fortsätt dröm!
Betyg: 1-.

3. Mattias Andréasson - Förlåt mig.
Nej. Nej. Nej. Vad är det här för något? Jag trodde att Mattias kanske skulle sjunga något riktigt poppigt och svängigt men istället försöker han sig på soul (light) på svenska. Det är verkligen jättedåligt. Och har han alltid haft den där rösten förresten? Just i den här låten retar den mig enormt mycket. Han sjuger "baby förlåt mig" gång på gång men nä, det kan jag verkligen inte göra.
Betyg: 1-.

4. Love Generation - Just a little bit.
Äntligen en låt med lite fart i. Vem kunde tro att jag skulle säga att Love Generation faktiskt är bäst hittills?! Jag börjar åtminstone piggna till lite igen efter de tre föregående sömnpillren till låtar även om jag tycker att de kunde ha dragit på ännu mera när de ändå är i gång liksom. De är unga, snygga och har bra röster men de har ännu inte fått in någon fullträff vad gäller låt trots (eller på grund av?) RedOne. Att de åkte ut förra året mot Sara Varga är fortfarande ett stort mysterium för mig men jag går inte in på det närmare än så. Hur som helst, låten är helt okej. Eller är det för att övriga startfältet är så blekt ikväll månne?
Betyg: 2+.

5. Carolina Wallin Pérez - Sanningen.
Sanningen är att det här inte var något vidare. På skiva eller radio kanske det funkar bättre men som scenframträdande var det intetsägande och sången (sångerskan?) saknade pondus. Synd, för det här kunde ha blivit så bra, men det höll inte.
Betyg: 1+.

6. Andreas Johnson - Lovelight.
Jag tycker inte om Andreas Johnson. Jag tycker att han är kass. Jag tycker att han har snott "Beautiful Ones" av Suede rakt av. Jag tycker att det är pinsamt. Punkt.
Betyg: 0.

7. Molly Sandén - Why am I crying.
Hallelujah! Söta Molly har blivit vuxen sen vi såg henne i Melodifestivalen senast. Man ser det såklart med blotta ögat, hon har verkligen tuffat till sig, men det hörs även på rösten. Tjejen har pipa! Och vilken skillnad det kan vara på ballad och ballad. Den här balladen blir aldrig tråkig, långsam eller slätstruken. Istället växer den till en riktig powerballad och rösten pendlar från riktigt skör till riktigt stark. Tack Molly, du räddade kvällen! (Men byt byxor till finalen är du snäll).
Betyg: 3+.

8. Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel.
Stora skämskudden är framplockad och blir mycket väl använd under denna... låt? Ni kan nu scrolla högst upp i detta inlägg och läsa första stycket igen, det förklarar nämligen mina tankar om detta spekt... mirakel, förlåt mig!
Det här hör inte hemma i Melodifestivalen tycker jag, inte det minsta. Det här är ett performance, en estradpoesi som hör hemma i en Poetry Slam eller liknande. Jag säger som Björn Ranelid himself; herrrrrrrrregud!
Betyg: 0.


Tillägg:
Till andra chansen gick Youngblood och Andreas Johnson och direkt till finalen gick Molly Sandén (tack och lov) och Björn Ranelid... (Jag säger som skogsturken - vem va´re som rösta´?

torsdag 16 februari 2012

Kär i ett papper!

Jag älskar ju som bekant retrogrejjer och ser inte det här pappret från MME exakt ut som en gammal 50-talstapet?! Jag är kär, måste bara ha det! ♥


söndag 12 februari 2012

Melodifestivalen 2012, deltävling 2 - Göteborg.

Här kommer min tankar och åsikter om Melodifestivalens deltävling 2!

1. Ulrik Munther - Soldiers.
(Det här är min fjortonåriga systerdotter Linneas stora favorit så jag har hunnit höra en hel del av (och om) honom redan. Faktum är att hon gillar honom så mycket att hon, även om hon befinner sig i Thailand, stiger upp klockan 02.00 på natten för att kolla Melodifestivalen på SVT World. Att Sverige sen kryllar av Ulrik-älskande och mobil-ägande "fjortisar", som vant slänger iväg sin röst via sms, gör det inte så svårt att förstå att Ulrik antagligen tar sig direkt till Globen).
Ulrik är en cool sjuttonåring som redan har hittat sin grej. Han sjunger bra, hans gitarrspel och scennärvaro är bra. Kul med munspel också, det är ju inte direkt vanligt i melodifestivalsammanhang. Dock kan jag tycka att låten blir lite seg mot slutet och jag förstår inte alls grejjen med att en vacker kärlekssång måste innehålla fraser som "soldiers bleed", "on a battle field" och "killing everything". Killen är för guds skull bara 17 år gammal, skippa metaforerna och låt grabben få vara tonåring ett tag till.
Betyg: 3.

2. Top Cats - Baby doll.
Man kan ju tycka att det behövs mer än bara ståbas, steel guitar och brylkräm för att kalla musiken rockabilly, men vem är väl jag att ifrågasätta det?
Här är det fullt ös mest hela låten igenom, det är inte många nyanser utan alla spelar så högt de kan på en och samma gång. En snubbe hackar frenetiskt på pianot likt Jerry Lee Lewis på koffeinpiller och killen med ståbas klättrar spelandes upp på densamma i slutet av låten. Synd att han inte fick dra av ett ståbas-solo samtidigt, det hade varit grymt. Låten har snabbt tempo och sångaren mal fram ord efter ord i en aldrig sinande ström. En bit in i låten så hör jag inte ändelsen av ett ord innan han börjar med nästa, han låter bara otydlig och andfådd. Dessutom tycker jag att han sjunger ganska kasst. Men okej, jag ska inte vara en surkärring, låten är ju glad och har fart i sig och rim som baby doll - rock´n roll är ju alltid kul.
Betyg: 2-.

3. Sonja Aldén - I din himmel.
Sorry Sonja men... boooring! Det är så tråkigt att till och med katten gäspar. Någon snutt i melodin får mig att tänka på Tommy Körbergs "Stad i ljus" men till skillnad från den så växer aldrig Sonjas låt. Precis när jag håller på att nicka till dyker det upp en bro ur dimman... den får mig inte att lyssna på låten bättre, snarare kommer jag att tänka på den braiga serien "Bron" som SVT visade i höstas. Då blir jag iallafall glad!
Betyg: 1.

4. Andreas Lundstedt - Aldrig aldrig.
En helt okej låt, den är poppig och glad. Falsettsången låter inte så bra dock men som helhet är det en helt okej låt (som jag inte kommer i håg så mycket av nu i efterhand om jag ska vara ärlig).
Betyg: 2+.

5. Timoteij - Stormande hav.
Tjejerna kör samma upplägg som senast, sida vid sida framför varsitt mickstativ med varsitt instrument i famnen. Föga upphetsande! De är såklart väna att se på och väna att lyssna på, låten är okej. Jag är inte så mycket för sån här "folkpop" eller vad man kallar denna typ av musik men refrängen är ganska catchig och det händer lite mer i låten så att man håller sig vaken och någorlunda alert iallafall. (Vilket är mer än vad andra artister/låtar klarar av).
Betyg: 2+.

6. David Lindgren - Shout it out.
Artisten presenteras till "Rappers delight" i bakgrunden, bara det bådar ju gott. Och gott blir det! Det är fartig technopop med en bra sångare och scenshowen funkar bra trots att han envisas med att göra en backspin mitt i låten. Men det är lätt att förlåta när låten är så bra. Något oförlåtligt är däremot hans klädsel. Tydligen är det sambon som stylat numret och jag gillar absolut valet att använda kostym till den här låten, det är coolt. Men varför ser han ut som en tågkonduktör? Det är ju stor skillnad mellan kostym och kostym liksom och kan nååågon rufsa till eller åtminstone styla hans frissa lite, pleeease! En frireligiös tågkonduktör vinner sällan melodifestivaler - hur bra låten än är.
Betyg: 4-.

7. Mimi Oh - Det går för långsamt.
Jag håller med, tiden kan inte gå fort nog - har hon inte sjungit klart snart?! För det första så gillar jag inte låten alls, den och hela scenshowen känns faktiskt både pinsam och löjlig. (Hur gammal är Mimi Oh egentligen)? För det andra så blir jag bländad av all hemsk neon (som inte var snyggt på 80-talet och som inte är snyggt 30 år senare heller). Hon sjunger "vi kanske kanske lider av samma, lider av samma sak. Jag vill ha mer av dej, du vill ha mer av mej" men jag kan försäkra er om att jag absolut inte lider av samma sak som Mimi Oh, jag vill inte ha mer av henne.
Betyg: 1-. (Och då är jag generös).

8. Thomas Di Leva - Ge aldrig upp.
Vad kan man säga, Thomas Di Leva är Thomas Di Leva. Låten är något "light" för min smak men den funkar och jag gillar det hyfsat bra. Inget för ESC dock, varför vet jag inte, det är bara en känsla jag har.
Betyg: 3-.


Tillägg:
Ulrik Munther och David Lindgren gick direkt till final och Top Cats tillsammans med Timoteij gick till den andra chansen.


torsdag 9 februari 2012

Lästa böcker 2012.

Titel - Författare (antal sidor).
  • Dödens viskningar - Simon Beckett (327).
  • Gamla Stan-morden - Lars Bill Lundholm (438).
  • I det tysta - Vicky Jaggers (319).
  • Tid att dö - Jeffery Deaver (472).
  • Babylon - Camilla Ceder (396).
  • Mitt nya jag - Sophie Kinsella (350).
  • Det trasiga fönstret - Jeffery Deaver (495).
  • Gengångare - Jo Nesbø (560).
  • Marchmallows till frukost - Dorothy Koomson (414).
  • Jag dödar - Giorgio Faletti (638).
  • Ögat som ser - Giorgio Faletti (453).
  • För evigt dömd - Harlan Coben (330).
  • Bara någon att straffa - Kristofer Ahlström (266).
  • Scarpetta - Patricia Cornwell (441).
  • Den femte årstiden - Mons Kallentoft (455).
  • Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - Lucy Dillon (453).
  • Det fördolda - Michael Hjort, Hans Rosenfeldt (432).
  • Himmelsdalen - Marie Hermanson (389).
  • Återkomsten - Tamara McKinley (328).
  • I det förflutna - Kate Morton (556).
  • Den glömda trädgården - Kate Morton (417).
  • Från andra sidan graven - Simon Beckett (335).
  • Evig eld - Jonas Moström (355).
  • Getingsommar - Denise Mina (410).
  • I djävulens sällskap - Peter Robinson (425).
  • Lärjungen - Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt. (494).
  • I väntan på döden - Harlan Coben (462).
  • Sankta Psyko - Johan Theorin (398).
  • En skör tråd - Jeffery Deaver (465).
  • Levande Begravd - Peter James (366).
  • Ett snyggt lik - Peter James (431).
  • Änglavakter - Kristina Ohlsson (483).
  • Långt ifrån död - Peter James (464).
  • Död mans fotspår - Peter James (445).
  • Pulp - Charles Bukowski (233).
  • Kuslig likhet - Patricia Cornwell (359).
  • Stryparen - Jonas Moström (303).
  • Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen (323).
  • Gryningstimmen - Tamara McKinley (315).
  • Den enes död - Peter James (503).
  • Död som du - Peter James (464).
  • Mamma, pappa, barn - Carin Gerhardsen (343).
  • Vyssan lull - Carin Gerhardsen (295).

Antal lästa böcker 2012 = 43 st.
Antal lästa sidor 2012 =  17600 st.

Kommentar: Helt okej med tanke på att jag knappt läste någonting alls under fem semesterveckor och under tre veckors influensa.

onsdag 8 februari 2012

Böcker - dessa underbara ting.


Jag läser ganska mycket och har nästan alltid gjort det, med undantag för vissa perioder i livet. Jag började läsa redan som fyraåring och jag slukade snabbt alla böcker som min mamma och pappa kom hem med och när de var slut så började jag om från början.

Det dröjde inte länge förrän jag fick ett eget lånekort på det lokala biblioteket och varje vecka tog jag min röda "pippi-koffert" och begav mig dit för att välja och vraka bland boktitlarna. I ganska rask takt betade jag av alla (i princip) böcker på barnavdelningen och när jag var runt 10-11 så hade jag gått igenom ungdomsavdelningen också!

(När jag började skolan blev det en hel del läsning där med. Jag var så mycket före mina klasskompisar så när de lärde sig alfabetet, att läsa och att skriva, då fick jag sitta avsides och läsa. När jag tröttnade på att läsa så gjorde jag mina andra läxor eller jobbade själv med andra ämnen.
Allt resulterade i att skolan inte blev någon utmaning för mig tyvärr. Hela lågstadiet låg jag alltid före minst en årskurs (i de flesta ämnen) men efter treans böcker fick jag inte börja med fyrans av någon outgrundlig anledning.
Det trista var att på slutet av 1970- och början av 80-talet så var det inte tal om att få flyttas upp en klass eller att få någon slags extraundervisning. Däremot var det ganska vanligt att barn fick gå om en årskurs. Därav blev det att jag läste så mycket eller fick agera "extra-lärare" (!) och hjälpa mina klasskamrater.
Jag kan så här i vuxen ålder tycka att det var synd att man inte tog tillvara på min "talang" och sporrade mig lite mer men man gjorde helt enkelt inte sånt i skolan förr och det fanns väl varken resurser eller kunskap om hur man skulle gå tillväga. En förlust för mig helt klart kan jag tycka så här i efterhand.)

Nog med utsvävningar! Efter att ha betat av ungdomsböckerna på biblioteket började jag gå igenom vuxenavdelningen. Bibliotekarierna blev lite nervösa och ringde hem till mina föräldrar och frågade om det var okej och mina föräldrar var ju tvungna att säga ja men med vissa förbehåll förstås. Sedan ringde de med jämna mellanrum för att försäkra sig om att jag fick låna just den eller den boken. Sen när jag var runt tolv år gammal så sa de att nu har jag läst allt som gick (av det jag fick läsa på vuxenavdelningen) så nu kunde de bara hänvisa mig vidare till stadsbiblioteket.

Redan ett par år tidigare så började mamma och pappa att ta med mig till ett antikvariat som inte låg alltför långt bort. Butiken var inte så himla stor men när jag kom ner i källaren så var där mängder med böcker, det var hyllmeter efter hyllmeter och ett paradis för mig. För en billig peng kunde jag få två kassar med böcker och jag älskade att gå där och bara insupa atmosfären (eller den gamla dammiga papperslukten, som nog resten av familjen tyckte) och välja och vraka. Så när jag blev hänvisad till stadsbliblioteket så valde jag att inte åka dit så ofta ändå, nu var det bara antikvariatet för hela slanten!

Jag tyckte att det var så spännande att öppna en gammal gulnad bok och på insidan av pärmen läsa "Till Alice på 12-årsdagen 1948" eller liknande. Tyvärr har jag inte många av dessa böcker kvar, de flesta åkte tillbaka till antikvariatet och fungerade som inbyte så att nästa laddning böcker inte blev så dyr. Jag hade redan två överfulla bokhyllor hemma i mitt rum så det var bara att anamma "en in, en ut" för att få plats. Men visst hade det varit kul att ha ett gammalt ex av "Räddaren i nöden" eller "Den store Gatsby" kvar till exempel.

Oj, det blev en hel uppsats märker jag, men ungefär så startade min passion för böcker. Film i all ära men böcker är ett strå vassare. När tex jag och min man ser en film så ser vi samma film, men om vi skulle läsa samma bok så gör jag min egen film i mitt egna huvud, tolkar den på mitt sätt och målar upp min egen bild och han gör det samma i sitt huvud fast på ett helt annat sätt. Same, same but different liksom. :) Det är det som är så fascinerande med böcker tycker jag.


Jag har läst så sjukt mycket i mina dagar och det vore verkligen kul att veta exakt hur mycket. Det kommer jag självklart aldrig att få veta men för många år sedan började jag skriva upp det jag läser. Mest för att ha lite koll på att jag inte köper/får/önskar mig samma böcker om och om igen men också för att det är lite kul att hålla koll på det. Nu har jag dock varit väldigt dålig på att fylla på min boklista så jag tänkte göra ett nytt försök med de böcker jag läser under 2012. Så håll utkik efter min nya lista som kommer i dagarna med de böcker jag hunnit läsa hittills i år.

Som vanligt tar jag gärna emot boktips av alla de slag!

måndag 6 februari 2012

Melodifestivalen 2012, deltävling 1 - Växjö.

Nu är spektaklet äntligen i gång igen och jag delar återigen med mig av min högst personliga åsikt och smak. :)

Deltävling 1 - Växjö.

1. Sean Banan - Den förste banan.
Visst, låten har en del kul textrader, är ganska trallvänlig och har en publikfriande show. Jag ler stort ibland under låten men med handen på hjärtat så är jag verkligen allergisk över såna här "skämtbidrag" i Melodifestivalen. Det är inget fel på humor men Sean Banans "förskolebuskis" hör mer hemma i Lattjo Lajban (eller vad nu barnprogrammen heter nu för tiden) än i en Melodifestival. Jo förresten, som pausunderhållning kanske den hade funkat.
Den stora frågan är om vi verkligen vill skicka ett sånt här bidrag till ESC-finalen? Nä fy, hemska tanke! Men man lär höra den ganska ofta i vår.
Betyg: 2.

2. Abalone Dots - På väg.
Här var en cool combo av instrument; en nyckelharpa, en banjo och en ståbas. Den sistnämnda ett alldeles för underskattat instrument tycker jag. Tre tjejer sjunger i fin och lågmäld stämsång, vilket inte känns som en överraskning direkt. Det finns ett litet pampigare parti i musiken i slutet av låten men då har jag nästan hunnit nicka till en stund. Jag förstår tanken men det känns tyvärr för slätstruket och "platt" för att ens komma i håg den direkt efteråt. Sorry girls! (Och för guds skull, lämna tillbaka mormors handvirkade sängöverkast genast)!
Betyg: 2+. (Pluset är för ståbasen enbart).

3. The Moniker - I want to be Chris Isaak (This is just the beginning).
Den här låten hade kunnat bli så bra, om man hade jobbat på den ett halvår till! Den kändes nämligen inte helt klar. Jag gillar fiolsticket jättemycket och låten har skönt gung men helt plötsligt är det som om låten tar en helt annan riktning och slutet av låten är långdragen och seg som tuggummi och det är det som gör att det känns som om låten inte är klar. Jag hade nog för höga förväntningar med tanke på förra årets glada poplåt "Oh my god"!
Betyg: 3-.

4. Afro-Dite - The boy can dance.
Okej, jag erkänner redan från början - jag är ingen större fan av vare sig Kayo, Blossom eller Gladys. Jag förväntar mig disco light och jag får disco light. Inget mer upphetsande än så faktiskt. Pulsen ökar i slutet av låten och det blir lite mer drag men det räcker inte. Om man ändå ska uppträda med en discolåt så kan man väl safta på lite mer?! Shake it, shake it är det enda jag kommer ihåg. Och det extremt fula chiffongfladdret till kläder de hade på sig.
Betyg: 2.

5. Dead by April - Mystery.
Vilken genre tillhör egentligen Dead by April? Är pop-rock en korrekt beskrivning, eller boyband-metal? Tankarna går nämligen till Savage Garden on acid eller nåt liknande. Hur som helst så tycker jag att det är helt okej. Kontrasten mellan de båda sångrösterna är ganska ball även om jag inte är vidare förtjust i (vad jag förstått, den väldigt tekniskt svåra) growlen. Om de hade sjungit mer tillsammans (samtidigt) så kanske det hade varit lättare att smälta för ett otränat öra som mitt. Men det känns ändå lite kul och nytt och jag är helt övertygad om att det här skulle gå hem i östländerna om de var med i ESC.
Betyg: 3+.

6. Marie Serneholt - Salt & Pepper.
Öh gäääsp! Man kan undra om denna låten/framförandet är inspirerad av ESC-vinnaren Lena från Tyskland? Men vad sjutton sjunger hon om? Chilli, salt och peppar? Boom, boom, boom! Vilken poänglös, simpel fjortispop! Trams!
Betyg: 1 (och då är jag snäll).

7. Thorsten Flinck - Jag reser mig igen.
Thorsten låter mycket Thåström och uttalar orden på ett pompöst Dramaten-tydligt sätt. Hjärta, smärta, sång och skådespeleri med en liten dos av revolution(sorkestern). Galning eller geni, man kan tycka vad man vill om Thorsten, men jag har hört sämre. Och bättre.
Betyg: 2-.

8. Loreen - Euphoria.
Det behövs inga fler deltävlingar, Loreen bara måste ta hem det här. Jag älskar det. Jag älskar låten, hennes röst (som är fantastiskt bra), hennes framförande - allt! Loreen är ensam på scenen största delen av låten och ändå lyckas hon trollbinda mig till den grad att gåshuden är ett faktum.
Betyg: 5.


Tillägg:
Till andra chansen gick Thorsten Flinck och Sean Banan. Direkt till stora finalen i Globen gick Dead by April och Loreen.

fredag 3 februari 2012

Stort blogcandy hos Pyssloteket!


Pyssloteket har en blogcandy som inte går av för hackor! Det har tema jul och innehåller en massa godis som papper, stämplar, mister, distresser och dekos!

Ta chansen och vinn detta fantastiska pris du också. Läs mer i Pysslotekets blogg om hur du går till väga för att vara med. Lycka till!

Själv kniper jag två lotter och håller tummarna stenhårt! :)