söndag 19 februari 2012

Melodifestivalen 2012, deltävling 3 - Leksand.

Jag säger då det... kvällens delfinal 3 från Leksand var, enligt mig, sämst hittills. Med ett sådant förbaskat dåligt startfält kan man ju undra hur de låtar som inte kom med i festivalen egentligen lät. Och ni som ingår i den grupp som bestämmer vilka låtar som ska vara med - hur tänkte ni egentligen? (Och i vissa fall - med VAD tänkte ni)!

Nåja, med det sagt, här kommer min rescension om kvällens deltävling.

1. Youngblood - Youngblood.
Det är inte av välbehag jag ryser när jag hör den här låten, tvärtom. Det här är verkligen jättedåligt! Fredrik Kempe har gjort det lätt för sig och kör Eric Saades "Manboy" ännu en gång, dock mindre svängigt och trallvänligt, med sämre text och betydligt sämre sångare.
"Youngblood Youngblood I wanna be I wanna be Your youngblood" vs. "Manboy, manboy, you can call me manboy". Say no more.
Betyg: 1-.

2. Maria BenHajji - I mina drömmar.
Va, säger maken, är det Christine Meltzer med peruk? Och ja, det ligger faktiskt något i det han säger, tänker jag och fnissar. Efter en stund undrar jag när låten ska börja och inser till min stora fasa att den redan gjort det. Versen har så låg tonart att det låter besvärligt att sjunga den, refrängen blir lite bättre och man får ett litet smakprov på att den här tjejen faktiskt kan sjunga. Men precis när hon fått sjunga en liten snutt i en högre tonart så börjar den låga versen igen. Jösses vad tråkigt det här är då! Både låtmässigt och rent visuellt känns det här som en ytterst tråkig ballad från Schweiz eller något sånt. Typ. Fortsätt dröm!
Betyg: 1-.

3. Mattias Andréasson - Förlåt mig.
Nej. Nej. Nej. Vad är det här för något? Jag trodde att Mattias kanske skulle sjunga något riktigt poppigt och svängigt men istället försöker han sig på soul (light) på svenska. Det är verkligen jättedåligt. Och har han alltid haft den där rösten förresten? Just i den här låten retar den mig enormt mycket. Han sjuger "baby förlåt mig" gång på gång men nä, det kan jag verkligen inte göra.
Betyg: 1-.

4. Love Generation - Just a little bit.
Äntligen en låt med lite fart i. Vem kunde tro att jag skulle säga att Love Generation faktiskt är bäst hittills?! Jag börjar åtminstone piggna till lite igen efter de tre föregående sömnpillren till låtar även om jag tycker att de kunde ha dragit på ännu mera när de ändå är i gång liksom. De är unga, snygga och har bra röster men de har ännu inte fått in någon fullträff vad gäller låt trots (eller på grund av?) RedOne. Att de åkte ut förra året mot Sara Varga är fortfarande ett stort mysterium för mig men jag går inte in på det närmare än så. Hur som helst, låten är helt okej. Eller är det för att övriga startfältet är så blekt ikväll månne?
Betyg: 2+.

5. Carolina Wallin Pérez - Sanningen.
Sanningen är att det här inte var något vidare. På skiva eller radio kanske det funkar bättre men som scenframträdande var det intetsägande och sången (sångerskan?) saknade pondus. Synd, för det här kunde ha blivit så bra, men det höll inte.
Betyg: 1+.

6. Andreas Johnson - Lovelight.
Jag tycker inte om Andreas Johnson. Jag tycker att han är kass. Jag tycker att han har snott "Beautiful Ones" av Suede rakt av. Jag tycker att det är pinsamt. Punkt.
Betyg: 0.

7. Molly Sandén - Why am I crying.
Hallelujah! Söta Molly har blivit vuxen sen vi såg henne i Melodifestivalen senast. Man ser det såklart med blotta ögat, hon har verkligen tuffat till sig, men det hörs även på rösten. Tjejen har pipa! Och vilken skillnad det kan vara på ballad och ballad. Den här balladen blir aldrig tråkig, långsam eller slätstruken. Istället växer den till en riktig powerballad och rösten pendlar från riktigt skör till riktigt stark. Tack Molly, du räddade kvällen! (Men byt byxor till finalen är du snäll).
Betyg: 3+.

8. Björn Ranelid feat. Sara Li - Mirakel.
Stora skämskudden är framplockad och blir mycket väl använd under denna... låt? Ni kan nu scrolla högst upp i detta inlägg och läsa första stycket igen, det förklarar nämligen mina tankar om detta spekt... mirakel, förlåt mig!
Det här hör inte hemma i Melodifestivalen tycker jag, inte det minsta. Det här är ett performance, en estradpoesi som hör hemma i en Poetry Slam eller liknande. Jag säger som Björn Ranelid himself; herrrrrrrrregud!
Betyg: 0.


Tillägg:
Till andra chansen gick Youngblood och Andreas Johnson och direkt till finalen gick Molly Sandén (tack och lov) och Björn Ranelid... (Jag säger som skogsturken - vem va´re som rösta´?

3 kommentarer:

  1. Tycker nog som du, Ranelid är det värsta som hänt Melodifestivalen. Schlagern är DÖD.

    SvaraRadera
  2. Skämtar du!? Matte har ju överlägset bästa rösten! De är ju EXAKT så han ska köra. Han är ju ljusår före de andra rent tekniskt och sångmässigt. Poppigt? Lägg av, matte ska inte sjunga popp. Popp är det västa och sämsta som finns i musikvärden. Larvmusik på för enkla melodier som låter som nåt en treåring skrivit. Matte var Cool. Tror svenskarna behöver göra en resa till staterna för att lära sig vad riktig musik är. SJUKT bra av Matte. Han ör ett musikaliskt 0geni. Den ljusa rösten och de höga tonerna är ju exakt vad man vill höra. Bara det att svenskarna så himla jantelagsenliga och så fort någon är just så duktig så reagerar alla negativt. Leve R&B n soul!

    SvaraRadera
  3. Smaken är som baken! Tänk vad tråkig världen skulle se ut om alla tyckte likadant. :)
    Kram / Dolores

    SvaraRadera