lördag 5 februari 2011

Melodifestivalen deltävling 1, Luleå.

Jahapp, då har den första deltävling i Melodifestivalen gått av stapeln. Årets värdar är Richard Olsson och Marie Serneholt och de kunde väl ha gjort lite bättre i från sig kan tyckas. Det kändes lite stressat och skämten (jag förmodar att det var tänkt som skämt iallafall) fick åtminstone inte mig att dra på smilbanden. Då var de inspelade presentationsfilmerna mycket roligare. Nåja, det kanske var premiärnerver som spökade hos dem så bättre lycka nästa vecka. Nu till melodierna!

Dilba - Try again
Jag gillade faktiskt låten. Den lät som riktigt catchig pop typ St Etienne. Halvvägs in i låten började jag dock vänta på att hon skulle börja sjunga ut, högt och starkt, men det kom aldrig. Tyvärr. Dessutom såg Dilba stel och besvärad ut. Men helt okej låt.
Betyg: 3-.

Swingfly - Me and my drum
Rap har inte funkat så bra i Melodifestivalen tidigare men jag antar att det beror mer på vem som rappar än själva genren i sig. Jag hade i princip redan dissat den här låten innan jag ens lyssnat på den, men vilken tur att människor (jag i det här fallet) har förmågan att kunna ändra sig, för det gjorde jag. Rappen var helt okej men det var refrängen som bet sig fast där bak i skallen. Trallig låt men oerhört jobbigt och rörigt scenuppträdande. Ändra det, tack!
Betyg: 3-.

Jenny Silver - Something in your eyes
Okej, jag erkänner, jag har aldrig varit förtjust i Jenny Silver. Hon är ju snygg och har bra sångröst, det är inte det. Men det känns som om hon "vänder kappan efter vinden" när det kommer till musik. Vad går hem i stugorna just nu? Förra året tävlade hon också, då kom hon sist i sin deltävling med en discoaktig "Metropolis-låt", knepig korsett och en... stålhandske? Dessutom med en koreografi där den ena armen svingades över huvudet och fram och tillbaka. Om och om igen. Nu är det väl onödigt av mig att hålla mig kvar vid förra årets Melodifestival men jag vill bara förklara vad jag menar med att "vända kappan efter vinden" (för jag tycker att hon borde ha hittat sin "grej" efter så många år i branchen). Dansbandsmusiken är sedan länge sen förbi, så även rockmusiken. Och förra årets "science fiction-disco" gick inget vidare det heller. Så i år har Jenny en ny taktik, det är dags för - schlager. Och visst låter det i allra högsta grad som schlager, men vi har alla hört det förut. Det var lite av både det ena och det andra i den här låten och jag kunde inte låta bli att tänka på ABBAs "As good as new". Nä, det här funkar inte riktigt för mig.
Betyg: 1-.

Jonas Matsson - On my own
Ledsen, men det här var ett bottennapp. Killen ser ut som Erik Grönwall (om någon fortfarande minns honom) men stämbanden är inte ens i närheten. Jag tror att jag förstår vilket sound han strävade efter (eller ville sträva efter åtminstone) men det bidde bara pannkaka. (Fast pannkaka är ju gott, jag får nog ändra det till något annat). Det bidde bara... pölsa. Varken hackat eller malet. Ett plus förtjänar han dock, här kunde man nämligen ta kvällens första kisspaus*. Tack!
Betyg: 0+.

Le Kid - Oh my god
Nä, jag går inte riktigt i gång på det här heller. Tyvärr. Hade de haft glimten i ögat och öst på lite till så kanske jag hade kunnat ta till mig det här. Men om man vill vara tokrolig, sjunga tokroligt, ha en tokrolig scenshow och inte minst ha en tokrolig image - då funkar det bara om man själv är tokrolig och inte tar sig själv på för stort allvar. För den där spontana tokroligheten försvinner, liksom glimten i ögat, när man försöker att konstruera det där tokroliga. Då blir det bara fånigt.
Betyg: 1+.

Rasmus Viberg - Social butterfly
Nu händer det något, tant Dolores börjar digga så smått. Ja, jag brukar gå igång på toner från öst och den här låten är inget undantag. Inte den bästa låt jag hört, inte den sämsta heller - den är helt okej och (hur otroligt det än låter) så är faktiskt dragspelet lite catchy. (En mening som jag troligtvis aldrig mer kommer att skriva).
Betyg: 3-.

Pernilla Andersson - Desperados
Vacker som en dag är hon men låten säger mig ingenting! Är det country? Nä. Är det sing and songwriter? Nope. Är det pop? Hell no! Men jag vet vad det är, det är visa. Det är den där visan som är så in i norden svensk och så tråkig och sååå mellanmjölk. Det är alltid en snygg tjej med stor gitarr, hon ska sjunga med fin stämma, hon ska sjunga en visa som är så tråkig att till och med blixten står still. Det ska vara lågmält och sprött och bohemiskt på en och samma gång. Jag har definitivt hört det förr, flera gånger. Samma fraseringar, samma stockholmsdialekt, samma tonläge, samma röst och jag tycker att det är oerhört trist. Sorry Kajsa-Stina och allt vad ni heter. (Är det det här som kallas för att "dra alla över en kam")?
Betyg: 2.

Danny - In the club
Favorittippad. Vilket gör att man får höga förväntningar, kanske för höga? En låt som ska tävla i ESC måste sitta som en smäck direkt, det funkar inte om den är halvbra och sen växer och växer. Man har en chans och då måste den sitta. Dannys låt är lite så tycker jag, den var bättre redan andra gången jag hörde den. Vi svenskar kommer ju att få höra den ytterligare ett par gånger innan vinnaren koras i slutet på mars men de som ska rösta, de får bara höra den en gång. Frågan är dock om det är de höga förväntningarna som gör att jag inte fastnade för den så där direkt. Han sjunger ju jättebra, men musiken var alldeles för hög på vissa ställen vilket gjorde att han fick ta i från tårna i de höga partierna. Sen tycker jag allt att refrängen kunde ha varit starkare och mer "catchy". Det jag är mest besviken på är faktiskt - dansen! Jag läste att en koreograf flugits in, någon som jobbat med diverse stora namn "over there". Nu skulle man få se något som taget ur en video på MTV eller en dansrutin som skulle platsa i finalen på "So You Think You Can Dance". Trodde jag ja. Dansen kändes mest som om... hmmm... jag hade koreograferat den. Givetvis överdriver jag, men en svensk koreograf hade nog kunnat göra mer än dubbelt så bra jobb för mindre än hälften av pengarna. Helt säkert.
Trots allt så är Danny en karismatisk artist som båder sjunger och rör sig bra.
Betyg: 2-3 nånting...


Till sist vill jag bara fråga en sak - vad tycker du? :)




P.S. Jag skriver vad jag tycker och tror. Jag är ibland ironisk och ibland seriös, skillnaden kan vara hårfin. Jag är ingen expert utan en hängiven glad amatör. Om du gillar de låtar jag dissar (eller tvärtom) så tycker jag inte mindre om dig för det. Det beror iofs på vilken låt du dissar eller om du är medlem i Jenny Silver FanClub. Smaken är som baken - delad!

P.S.2. *Kvällens andra kisspaus passade jag på att ta när Nanne sjöng. Nanne har pipa, absolut, men att ge sig på Whitney Houstons "I have nothing" är att ta sig vatten över huvudet. För många duktiga sångerskor. Så även för Nanne. Peter Stormares försök till att skapa en souldiva av Nanne gick tyvärr i stöpet. Nice try Peter - close, but no cigar!

P.S.3. Ouch! Vilken tabbe det blev där på slutet. Först fel namn på vilka de två bidragen som gick vidare till "andra chansen" var och efter det glömmer Marie att stänga av micken när Swingfly ska sjunga en sista gång. Då får tittarna höra ett förvånat "vad hände där"?

P.S.4. (Det sista P.S:et, jag lovar). Till final i Globen gick Swingfly och Danny och till "Andra chansen" gick inte bara Jenny Silver utan även Pernilla Andersson! Jag säger bara som Marie - vad hände där?

1 kommentar:

  1. Jag märkte inte ens att Nanne sjöng!? så det kan ju inte ha varit så märkvärdigt.

    Jag gillade texten på Dilbas låt, men musiken överröstade henne, hennes röst lät så svag, och hon var ju stelare än en kratta tyvärr.
    Men eftersom jag träffat henne nyligen så hejade jag på henne ;)

    Perbillas låt var bäst, lät som om Eldkvarn hade gjort melodin, men nu dan efter så minns jag inte ens enda låt av alla som var med, en låt som är med i den här tävligen ska ju fastna i skallen så man går och nynnar på den omedvetet.

    SvaraRadera